jag flyttar tillbaka…
till tingeling alltså. Min vardagsblogg kommer återigen att gå ihop med renoveringsbloggen på http://tingeling.be och den kommer att innehålla allt från vardag med familjen till renovering, scrapp och andra pyssligheter. De aldra mest personliga inläggen kommer inte att finnas med på sidan, de flyttar till en delsida som bara kommer vara synlig för inbjudna läsare. För att du skall bli inbjuden krävs att du och jag har nån slags relation eller kontakt sedan tidigare. Dvs att du läst min blogg sedan innan och brukar kommentera den tex, eller har haft en användare sedan tidigare. Ni som har en användare här nu, jag kommer att göra en till er på delsidan. Skicka mig ett mail så får ni lösenord till det som ni själva kan ändra sedan. Lösenordet på tingeling.be kommer att vara samma lösen som här till att börja med. Detta inlägget kommer att ligga kvar här ett tag så att de som inte kikar in så ofta hinner komma in och se det.
*kram på er alla*

This post is password protected. To view it please enter your password below:

Password:

vi turades om att sova morgon idag. Först gick sambon upp och jag fick vila en och en halv timme, efter det fick han sova nästan lika länge medans jag busade med ungarna. Vi käkade frulle och ringde efter mormor och morfar. De bestämde att de skulle komma efter lunch. Innan de kom han vi faktiskt med en del vettigt. Sambon skar ned solrosorna framför huset och gick iväg med dem till trädgårdsavfallet. Jag rensade sedan lite i rabatten, hällde ut mera jord, drog bort massa ogräs och ordnade lite med stenarna.

Mamma och pappa kom vid ettiden, vi drack först the och efter det så drog de iväg med barnen till en lekplats och sist för att mata fåglarna vid flytbryggan. Under tiden plockade jag och sambon upp en massa saker på vinden, diskade, tvättade, skurade i köket och bytte sängkläder. Skönt att få lite gjort under den korta stunden som man var barnfri.

Resten av tiden spenderades med att mäta upp hur vi skall bygga in tv rummet på ovanvåningen. Hur mycket material vi behöver samt bästa sätt att fixa dit garderober. Det kommer iallafall bli en 120 cm garderob som vi kommer att komma åt från utsidan där vi båd kan förvara tex extra sängar och sängkläder samt extra kläder vid de tillfällen som det behövs. Pappa skulle räkna på hur mkt reglar och gipsskivor som behövs införskaffas och jag får kolla efter lämplig garderob.

Nu sitter de stora barnen och tittar på en hyrd pokemon film, minstingen sover på pappas mage och jag fryser om fötterna. Vi kollar in senaste pirates of the carribean o jag tycker den är rätt skum…. skönt att sambon är ledig 2 dagar till efter detta. Men vad vi skall göra dessa två dagar det har jag ingen aning om.

kom hem idag. EN framtand fattigare och fylld av spring, alltid lika härligt att ha honom hemma. Annars har dagen bara blivit en i mängden av alla dessa dagar som nu passerar. Höstdagar som blir vackrare och vackrare allteftersom de fylls av färger samtidigt som det blir kallare och kallare om morgonen när det är dax att ta sig till skola och dagis. I eftermiddag har jag roat mig (eller tja ) med att spika upp dörrfoder och lister i hallen på övervåningen. Det ser verkligen inte klokt ut just nu med de intensiva färgerna som är på tapeten och dessa helt ofärgade trälister/foder… de skall antingen laseras i vitt/grått eller så blir det helt nya vita lister och dörrfoder. Önskar bara att orken räckte lite längre än så…

för många år sedan, innan jag själv fick barn, skaffade jag mig ett fadderbarn. Det var nog nånstanns runt 1998-99 tror jag och jag levde just då ensam och såg inga barn innom nån överskådlig framtid. Tanken med att kunna sponsra nån till ett aningens bättreliv var lockande och jag gillade just att veta _vem_ det var som mina pengar gick till.
Jag valde då att vara fadder igenom Hoppets stjärna och i flera år sponsrade jag en flicka på ett barnhem i Rumänien. Efter ett par år skedde det en förändring i Rumänien och de barn som bodde på barnhem skulle ut och få fosterfamiljer och “min” flicka hamnade hos en fosterfamilj som tog väl hand om henne. Då fortsatte jag ett tag att sponsra det barnhemmet som hon bott på.Detta kändes då på sikt lite opersonligt och i takt med at studieåren ökade och inkomsterna minskade så valdes fadderbarnsbiten tillfälligt bort. Ja jag säger tillfälligt för jag har alltid vetat att jag ville ha fadderbarn igen när tillfälle och ekonomi fanns.

Ja visserligen är inte ekonomin den bästa just nu, men jag har ändå bestämt att tillfället är NU och speciellt sedan jag såg på hoppets stjärna at man nu kunde vara internetfadder och välja att stötta med 100 kr i månaden.

Så nu har jag anmält mig som fadder till ett projekt i Haiti, och kontakten sker via en hemsida där man får inloggningsuppgifter och en kontaktperson på plats.

Visst 100 kr är inte mycket i den bemärkelsen jag vet det…. men nånstanns måste man börja och om man börjar att göra skillnaden… att faktiskt vilja göra nått bättre för nån annan.
Ofta tänker man mest på hur man själv har det, vad som är bra resp dåligt för en själv. Själv har jag tänkt massor de sista veckorna på hur mycket bra som finns i mitt liv TROTS all skit som hänt. Mina barn är glada och friska, jag har ett bra hem och både jag och sambon har arbete även om vi inte har drömjobben. Vi har båda våra familjer i närheten och det betyder MYCKET…
Andra har långt ifrån det. Dessutom kostar det så lite att försöka göra nån annan glad. Idag har jag tex tänkt skicka ett par pysselrakar (RAK = Random Akt och Kindness) till några bara för att… det krävs ju egentligen så lite för att få ett leende. Och efter ett par SKIT veckor som de sista så vill jag gärna se leenden, om inte i speglen så iallafall på människor jag möter.
Bara för att….

http://www.gt.se/nyheter/1.873569/brostmjolk-raddade-hans-ben

idag fick bilens alla rutor skrapas när det var dagis dax. Riktigt riktigt riktigt kallt var det. Det är_verkligen_ höst nu. Tittar jag ut genom fönstret så är träden fortfarande lite gröna men de gula björklöven är numera dominerande. Idag känns inte som nån bra dag. Jag är trött, jag fryser och jag känner mig låg. Sambon ringde precis och berättade att han inte fick komma på sista intervjuven på jobbet han sökt utan att de valt andra och det gör mig lite deppig med. Mest för hans skull, för att han behöver växa och komma vidare. Själv tänker jag inte så mycket på jobb ännu, vill gärna förtränga det ett tag till och bara fokusera på barnen och skolan. Jobb kommer tids nog och jag har spenderat så mycket tid innan under mina mammaledigheter för att jobba o praktisera. Nu är tid till att vara. Jag är bara lite rastlös nu… vad skall jag göra nu liksom? Ja jag menar just nu. Minstingen sover och jag borde göra nått? eller…

Idag så var jag och minstingen lite effektiva medans mellan hade dagis tid. Så jag åkte iväg till en nyöppnad lågprisaffär (mest för att kolla läget) åkte till barnvagns affären för att få på hjulen på bilstolen samt tog en tur till soptippen och lämnade av dvs glasflarror, plastbunkar, kartonger och gårdagens bidrag till sopberget – sambons gamla dvd spelare ( sedan 99) som gav upp.

Vi kom tillbarnvagns affären för att få på de saknade hjulen påsatta på stolen och det gick riktigt snabbt och smidigt. Sen visade jag för personalen att stolen faktiskt fortfarande tippar en del bakåt så att jag inte alls tror att det _BARA_ är så att det är insatsen i den som ger felbalans. För nu är ju ingen isats i o den tippar fortfarande aningen bakåt när jag går med henne. Inte så mycket men det gjorde den ju å andra sidan inte från början heller eller ens hela tiden, det var bara helt plötsligt som den tippade så mycket att huvudänden mötte marken sist.
Iaf så såg personalen hur den guppade och tippade och de tyckte också att det inte såg helt ok ut.
Så sista ordet är inte sagt ang bilbarnstolen… iallafallinte när jag sa tack och hej och gick där i från.
Eller vad tror du?

jag satt igår i nästan 5timmar tillsammans med en vänninna och pysslade och det var härligt. Jag fick inte gjort jättemycket men jag är ju ingen snabbscrappare å andra sidan. Jag fick gjort fyra sidor i ett babyalbum förmin fasters minsta son som jag lovat att göra. Inte en enda layout för mig själv… *sucka* Jag är sååå sugen på att dra ut allt ur pysselrummet igen och röjja… dels föra tt jag gillar att omorganisera och få saker och ting att bli praktiskare och ordningssammare men även för att jag brukar få massvis med inspiration när jag väl sätter igång och röjjer
Nu sover lilla minstingen och jag vet inte riktigt i vilken ända jag skall börja.

söndag kväll och vi sitter framför tvn båda två. En halvkass film på tv och slösurfande på laptopen i soffan. Barnen sover och torktumlaren surrar. I morgon är det måndag igen och allt börjar om. Dagis, skola och vardag. Snart är det dax för minstingens dagisinskolning. Dagarna går, veckorna likaså, året börjar närma sig sitt slut. Ett år som varit händelserikt och definitivt inte varit det bästa i mitt liv. Men samtidigt så är det ju så livet är.

Det bara rullar på.